KorpSvart

Med alla mina hundar, som inte bara haft fysiska besvär utan även psykiska så har det alldtid vart jag som beslutat om att nu är tiden kommen. Sen kan det vara på inrådan av en veterinär men jag har alltid tatt beslutet. Aldrig i livet att jag lämnar en hund på vetstationen oförberedd!

Idag var det annorlunda... Både jag och Älskling var säkra, dock egentligen omedvetna om varandras tankar, att nu är det dags. Hon kunde inte gå, inte röra huvudet, hon kunde inget förutom att ha ont. Helt fruktansvärt!

Jag låg alltså på hallgolvet på en filt i 4 timmar med Bella! Hon var rädd. hon hade ont, jag hade ont!

Nu kom hon hem med oss, tur!
Beslutet är hans, det är hans hund. ( Nej jag är inte ond som inte tänker på hunden, jag vet exakt hur jag skulle känna om nån sa till mig att " Nu mst du ta bort hunden "  Vilket en del sa... )Jag ska inte påverka honom, han ser när tiden är inne.... Det gör vi alla.